Den andre
Ajajaj min "lilla" mage.. Sluta nu me brännkänsla o hugg, berg-o-dalbana i halsen.. blörk!
Funderat under dagen på en sak som jag ofta funderar på.. nämligen att leva här och nu. Lätt att säga men taskigt svårt att genomföra.
Blivit störd under dagen på människor som hela tiden ska vara värst/bäst i allt man pratar om. Den andre har varit svårast sjuk och hämtat sig bäst efter det, har jag upplevt två depressioner så har den andra genomlidigt två självmordsförsök inom familjen, har jag gått ner 5 kilo har den andre en utförlig berättelse om tiden då den gick ner 15 kilo på 4 månader, pratar jag om att fånga dagen och att det krävs mycket träning har den andre redan lärt sig det eftersom den andre faktiskt är duktigast i världen.. Det skulle förvåna mig om jag berättar att jag tog mina första steg när jag var 11 månader och jag inte fick tillbaka en berättelse om då när den andre åkte puckelpist i 9 månaders ålder, det ni!! Varför är människor så in i bombens självgoda och alldeles för sällan kan erkänna att de har fel och brister de också? Det finns väl inte en enda på denna planeten som kan ALLT och mår toppen ALLTID??
Jag är ju så ung också, det betyder tydligen att man inte hunnit uppleva ngt som går att jämföra med vad framtiden kommer utsätta mig för. En ung människa kan inte må dåligt och borde sluta klaga, en ung kvinna i sina bästa år som borde ta sig i kragen och uppskatta läget. Jo, det behöver man också men va fasen, vet de hur dåligt man kan må trots att man kanske bara är 7 år? En som knappt nått 20 kan ha gått genom mer än en som är 50, utan tvekan. Sitter måendet i åldern? Händer allt tragiskt ju äldre man blir? Då vill jag fan inte vara kvar här! Jag mår toppen just nu (bortsätt från min onda mage) men disskusionerna kring psykiskt mående berör mig i alla lägen. Kanske är det för att jag faktiskt har varit djupt nere i gropen, kanske har det med många kring mig jag sett som mått kasst, inte vet jag men jag hatar när folk uttalar sig om saker de inte har nån aning om..
Även om jag brutit benet så kan jag aldrig säga till någon jag möter som också brutit benet "Jag förstår hur du känner" det vet jag ju inte, inte jag och ingen annan kan känna det nån annan känner. Helt omöjligt!
Det jag tränat på i många år - kommer jag behöva träna på i många år till, det är en del av livet! Vem har sagt att livet är lätt? Ska allt vara en dans på rosor?
Jag har uppfostrats att inte skämmas över mig själv för något, det inkluderar det vissa kallar svagheter - men i många fall har jag stor användning av de svagheter just jag har! Jag tycker oftast mycket om mig själv, trots de strider jag varit tvungen/tvingas (i framtiden också) ta mig genom.. utan dem hade jag inte varit jag!
Ordspråk som jag tror på:
- Det som inte dödar mig, gör mig starkare.
- En del människor tror att hålla ut gör en stark - men ibland är det att släppa taget.
- Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka. När du går igenom svårigheter och beslutar att inte inte ge upp, det är styrka.
- Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten, den beror på den okuvliga viljan.
- Vår styrka växer fram ur våra svagheter.
- Det finns två sätt att visa sin styrka: en är att trycka ner, den andra är att dra upp.
Från lilla mig
Håller med dig Anna, många människor är rädda för att berätta hur de mår o tar alltid på sig en roll inför andra människor som om allt är okey. När ska folk lära sig att det är okey att inte må bra? Att inte vara på topp? Och som du säger att det man inte dör av gör en starkare, så sant så. När man mår som sämst behöver man bara någon som lyssnar utan att döma en, lite som den dikten vi fick av Gunilla.
Take care vännen och skit i vad andra tycker och tänker.
Vad bra skrivet Anna!!! Det är helt rätt. Kramis
Helt sjukt bra skrivet! Det är så oerhört knepigt när människor alltid ska vara bättre och varit med om mer! Alla har vi brister och vi upplever saker olika!
Halkade in på din blogg på ett bananskal (om dom nu e så hala som alla säger?)
Va bara tvungen att säga... så jäkla rätt du har!
Alla kämpar med sina problem, men när jag berättar om mina vill jag gärna bara ha någon som lyssnar.
Keep up the good work:-)
