Lillstrumpan

Dagen började med att jag satt evigheter i telekö för att komma fram till läkare. När jag väl kommit fram får jag prata med en otrevlig sköterska som har 2028 frågor som jag inte ens tycker rör henne eller hennes arbetsposition. Jag berättar om min mage och att jag fått de här tabletterna innan, dels när jag var inlagd på sjukhus men också i våras när jag fick tillbaka problemen, min läkare bad mig då kontakta honom om det kom tillbaka en ytterligare gång eftersom de då ville undersöka saken närmre, till svar får jag av henne att jag är så pass ung att det oftast inte är ngt farligt, att de har sååå lång väntetid och predikar om hur man bör leva och äta. Att jag röker var ju total katastrof och det bör jag överväga att sluta med (som om jag inte redan visste det, det är faktiskt inte så att rökare tappat förståndet helt och måste idiotförklaras för den sakens skull!) Jag berättade för henne, lugnt och i trevligast ton jag kunde för stunden att jag försökt sluta med många hjälpmedel och att det är lättare sagt än gjort! Jag berättade också för henne att jag ringde för att få tid hos min läkare eller möjligtvis en telefontid med honom och att det var det enda jag behövde hjälp med av henne. Efter lång tystnad fnös hon i luren och bad mig dröja kvar. Läkaren var upptagen så hon pratade med en annan som skrev ut recept, sen skulle jag återkomma en YTTERLIGARE gång om det kom tillbaka. Å ena sidan är jag som röker redan dödsdömd fast å andra sidan är jag ju så ung så ngn vidare undersökning behövs inte eftersom det sällan är ngt farligt i min ålder, ENLIGT HENNE! Snacka om att säga emot sig själv... Tackade för mig o la på med några fula ord snurrandes i skallen...

Glömde snabbt henne när jag träffade Sanra och barnen idag! Ååh va de e goa! Första gången jag fick träffa Cornelia utanför magen *hihi* Så liten och så go.. Tänk att Neo va så liten, han som blivit storebror och allt, kan inte fatta det. Underbara e dem iaf. Tog några foto på dem men som jag tänker skriva längre fram kan jag tyvärr inte dela med mig av dem idag.. *grrr*
Vi tog en liten förmiddagsfika hemma hos fam Nilsson Pandrea sen bar det av mot stan. Gick och åt lunch på Darins, smaskigt! Sen skulle familjen fotas för tidningen så det blev en liten tur idag men mysig till tusen.
Det var skönt att träffa Sanra och få prata av sig lite, kan det på ngt speciellt vis med henne.. Precis som att det mest underliga aldrig skulle låta konstigt i hennes öron, hon skulle ändå nicka och låta mig få känna att jag aldrig är ensam om tankar, idèer och handlingar.. Guld värt! Blev bjuden på dop också,
Nova Cornelia!

Nu till den biten där jag ska berätta det tragiska om vår dator.
Datorn vi haft här hemma är egentligen Andreas föräldrars och idag skulle vi lämna tillbaka den, efter allt fixande och donande (som jag helt överlät till Andreas eftersom jag är allt annat än teknisk!) så försvann allt på hårddisken.. ALLT!! Mina skolarbeten osv men värst av allt.. mina foto *snyft och gnäll* Jag som älskar foto och tagit mängder genom åren som bara försvann, puts väck! De går inte att ersätta...
Har ofta tänkt att skulle huset börja brinna hade jag efter mina nära och kära först försökt rädda mina foto.. väntade mig inte att en simpel sak som ett knapptryck kunde orsaka samma tragedi..

Tur att inte minnet försvann i samma knapptryck...

Därav har jag inte hunnit installera programmet som gör det möjligt att föra över foto från mobilen till den här datorn vi nu rotat fram från källaren, det kommer.. och då ska jag dela me mig av foto på två små gulliga trollungar!

3 dagar kvar