Skallade skylten..
Trött som få väcktes jag av Albert 08:15 i morse, på med paltorna och ut för rastning.. Vid det vanliga stället hukar Abbe sig för att göra det jag misstänker och precis brevid står en stolpe som har två vägskyltar- i vanlig ordning- som lyckats glida ner till min nivår ungefär. När jag med keps och trötta ögon går fram för att plocka efter min hund slår jag skallen i skylten "Aaaooj!!" Håller mig för panna och vänder mig om hastigt och möts av den andra skylten som är fäst tillsammans med den första- PANG i pannan!! Krävs ju bara mig till detta, lagom irriterad och trött står en kille och kollar på i min ålder. *haha* När jag sen gått med böjd kropp för att slippa skyltarna fram till "fyndplatsen" har Albert inte klämt ut något!! Fick låtsas att jag plockade upp nåt, sa hej till killen och gick vidare me kepsen på sne. Det slutar inte här.. När vi gått en runda och jag hoppas att Abbe e klar kommer vi utanför affären, då sätter han sig demonstrativt precis utanför dörren och lägger snällt korven som skulle komma innan borta vid skyltarna. Rotar i fickorna och hoppas att ingen kommer ut precis nu, FAN- använde ju bajs-påsen förut när jag plockade upp stenen som skulle föreställa en bajskorv. Hittade en "en-liters-påse" med hundgodis, tömmer den snabbt i fickan och plockar upp den nylagda.. med genomskinlig påse! *örk* Skyndar mig hem och kryper ner i sängen och somnar om... Mardröms-rundan!! *haha* Tur man kan bjuda på sig själv..
Hörs
Hörs
Människohat
Intressant men långdragen lektion på tisdagar, IKK (InterKulturellKommunikation). Hade man orkat käfta hade man gjort det, hade man velat lägga energi på korkade människor hade man gjort det också..
Det jag har så svårt att förstå är hur man kan kämpa så för att framstå som världens gudagåva och verka tro att alla människor på jorden är goda och försvara de mest bisarra och omänskliga handlingar samtidigt som man bär huvudansvaret till att mobbing förekommer i klassen??? Var fan blev dem tappade?? Istället för att rädda världen kanske man ska försöka sig på lite mindre och mer närliggande problem som klassen man går i och faktiskt fundera över sitt icke vuxna och patetiska sätt att vara, ett tips bara... ett HETT tips dessutom!! Fundera för tusan...
Idag ska jag försöka få allt gjort som jag skjutit på så länge. Massor att göra! Mest plugg... =(
Uppdaterar kanske senare.. Tack så länge
Det jag har så svårt att förstå är hur man kan kämpa så för att framstå som världens gudagåva och verka tro att alla människor på jorden är goda och försvara de mest bisarra och omänskliga handlingar samtidigt som man bär huvudansvaret till att mobbing förekommer i klassen??? Var fan blev dem tappade?? Istället för att rädda världen kanske man ska försöka sig på lite mindre och mer närliggande problem som klassen man går i och faktiskt fundera över sitt icke vuxna och patetiska sätt att vara, ett tips bara... ett HETT tips dessutom!! Fundera för tusan...
Idag ska jag försöka få allt gjort som jag skjutit på så länge. Massor att göra! Mest plugg... =(
Uppdaterar kanske senare.. Tack så länge
Ändrade planer..
Ledig dag idag men ändå fullt upp. Skulle vara hos veterinären halv nio i morse så jag gick upp kvart i sju och tog en dusch, vi körde kvart i åtta och kom lagom i tid till Näsum. Vår lille Abbe har kliat o kliat i sitt öra så han nästan rivit sönder det.. Fick veta att det var öroninflammation, stackars lille Abbe, fast nu har han fått antibiotika och verkar redan kunna släppa sitt lilla öra lite.
Dagen har gått i ett..
Det som skulle bli en mysig fredagkväll med god middag och lugn är som bortblåst.. Andreas mamma fick åka till Andreas morföräldrar och hjälpa till och Andreas pappa jobbar dygn, lille Scott får bo hos oss inatt. (Scott är deras West Highland White Terrier som är ca 4 månader) Om ni vet hur terriers är så kan ni bara tänka er TVÅ terriers som ska bestämma över varandra HEEELA tiden!! Vi hämtade honom vid 15.30 idag, ännu har de inte kommit fram till vem som bestämmer & klockan är nu 22.30.. Dessutom är Scott inte rumsren så nu efter 5 kisspauser och en och annan bajskorv på golvet börjar detta kännas som en två rums-toa. *suck* Jag springer här med mitt rengöringsspary och papper som värsta "passuppen".
Abbe har sår i ansiktet och rivmärken över ena sidan.. Scott har så mkt päls att det inte syns ngt men säkerligen har han me fått en del i kvällens fighter! Undra hur mkt sömn man får inatt? Imorgon e det 50-års kalas och då vill man ju vara lite pigg, kanske ska somna i tid ikväll trots att det är fredag och precis som när jag va liten vill jag va uppe lääänge och titta på film!! =)
Nu ska jag försöka lugna ner gossarna och krama om min älskling som för tillfället ser helt förtvivlad och trött ut..
Kram om er
Dagen har gått i ett..
Det som skulle bli en mysig fredagkväll med god middag och lugn är som bortblåst.. Andreas mamma fick åka till Andreas morföräldrar och hjälpa till och Andreas pappa jobbar dygn, lille Scott får bo hos oss inatt. (Scott är deras West Highland White Terrier som är ca 4 månader) Om ni vet hur terriers är så kan ni bara tänka er TVÅ terriers som ska bestämma över varandra HEEELA tiden!! Vi hämtade honom vid 15.30 idag, ännu har de inte kommit fram till vem som bestämmer & klockan är nu 22.30.. Dessutom är Scott inte rumsren så nu efter 5 kisspauser och en och annan bajskorv på golvet börjar detta kännas som en två rums-toa. *suck* Jag springer här med mitt rengöringsspary och papper som värsta "passuppen".
Abbe har sår i ansiktet och rivmärken över ena sidan.. Scott har så mkt päls att det inte syns ngt men säkerligen har han me fått en del i kvällens fighter! Undra hur mkt sömn man får inatt? Imorgon e det 50-års kalas och då vill man ju vara lite pigg, kanske ska somna i tid ikväll trots att det är fredag och precis som när jag va liten vill jag va uppe lääänge och titta på film!! =)
Nu ska jag försöka lugna ner gossarna och krama om min älskling som för tillfället ser helt förtvivlad och trött ut..
Kram om er
Panikångest!!
Mitt favoritämne i skolan idag, den lektionen som jag känner ger mig mest inom det utbildningen handlar om.
Idag pratade vi om panikångest som jag så väl känner till, känns som jag vet allt om den biten fast det säkert finns så mycket mer att lära och ta in. När jag blev sjuk och panikångest tog över mitt liv läste jag enormt mycket om just detta och försökte förstå hur i hela friden något sånt bara dyker upp!
Sökte till läkare för tryck över bröstet och att jag stunder kippade efter andan som om hjärtat skulle ge upp.. de undersökte, tog EKG etc. Till svar fick jag "Inget är fel på dig, dina hjärtslag är så fina att de kan användas i en lärobok!!" I andra stund säger läkaren "Du verkar lida av panikångest.." Vilket BULL!! Kommer hit för att jag har ont i bröstet och håller på att trilla av pinnen så får jag till svar att jag har nån sorts panik?!? Så sa jag innan jag fick veta att psykiska problem även kan få en att smärta fysiskt.
Att till en början få ta sig igenom de här stunderna, sen få sluta jobba, sen sluta att röra sig bland människor, att sluta umgås med sina vänner och slutligen totalt isolera sig till att hitta vägen tillbaka är nog det jobbigaste jag behövt gå igenom i mitt liv (som många tycker är så otroligt kort och tydligen har mina få år inte lärt mig ett skvatt!)
Den rehabilitering och behandling jag genomförde för att just hitta tillbaka och få kontroll över mig själv var inte rolig, ibland kändes den meningslös, ibland kom saker upp om mig själv som jag inte visste fanns, ibland grät jag av lycka för att jag fick mig en liten "AHA- upplevelse!" Men vilken knast man måste sett ut för omgivningen!! *just nu ler jag när jag ser tillbaka på mina små övningar och stunder då mycket rann över* Tänker på en gång när jag var och julshoppade inne i ett varuhus och när allt folk trängde på med alla varma vinterkläder, jag som står där i mitten och är kortare än alla i hela världen känns det som sjunker längre och längre ner i golvet. Ser att mina händer börjar darra och sen knäna... nu känns det i nacken också. Börjar svettas och får inte luft, hjärtat slår så jäkla hårt att jag vill stoppa in handen under skinnet o hålla det stilla en stund. Känner att min strupe dras åt och hur mycket jag än försöäker andas lugnt så får jag knappt nån luft i mig. Allt snurrar och alla människor som stressar blir plötsligt suddiga och dova. Nu känns det som jag ska dö vilken sekund som helst, hur fan ska jag ta mig härifrån? Försent... släpper det jag har i händerna, sliter av mig jacka, mössa, allt som är varmt, tröja o skor.. allt ska väck!! Samtidigt skriker jag till och faller ner på golvet. Pustar ut.. När allt är över märker jag att folk tittar (naturligtvis) på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar hur det står till. Jag svarar vagt "bra" tar mina saker och försvinner fortare än kvickt därifrån.
Måste sett helknas ut, men vad skulle jag göra? Inget jag planerade utan det bara blev.. Svårt att förklara.
Jag ville helst att allt skulle försvinna och att jag skulle slippa att ta itu med det själv, vilken jävla kamp!! Vissa delar av mitt liv under tiden jag var sjuk i depression och panikångest har försvunnit, luckor där minnet sviker. Men jag minns det mesta och värst av allt- känslan att inte vilja leva ett liv som är så jobbigt att varje dag är en kamp.
Jag tycker inte synd om mig själv pga saker jag behövt ta mig genom. Har många gånger tyckt det varit orättvist att inte jag orkade leva som alla andra i min ålder gjorde, att inte jag fick va ung och levnadsglad (som jag kände det då, e ju ff ung ;-). Idag kan jag tycka att det är positivt att ha fått gå genom de här motgångarna i så ung ålder och varit tvungen att lära känna mig själv ytterligare en bit. Jag skulle inte vilja ha levt stora delar av mitt liv och drabbas av detta och först då inse att man levt så många år utan vetskapen om så mycket om sig själv. Undra om allt låter luddigt? Skriver bara tankar.. Kanske man tänker så för att på något sätt plocka upp sig själv? Det ligger kanske i det undermedvetna, ni vet sådär som när man är nära döden och plötsligt finner krafter att överleva som nästan är overkliga, kanske det är så.. Jag tror det. En sak vet jag och det är att livet är inte lätt, men vem har sagt att livet ska vara en dans på rosor? Inte jag iaf..
Idag pratade vi om panikångest som jag så väl känner till, känns som jag vet allt om den biten fast det säkert finns så mycket mer att lära och ta in. När jag blev sjuk och panikångest tog över mitt liv läste jag enormt mycket om just detta och försökte förstå hur i hela friden något sånt bara dyker upp!
Sökte till läkare för tryck över bröstet och att jag stunder kippade efter andan som om hjärtat skulle ge upp.. de undersökte, tog EKG etc. Till svar fick jag "Inget är fel på dig, dina hjärtslag är så fina att de kan användas i en lärobok!!" I andra stund säger läkaren "Du verkar lida av panikångest.." Vilket BULL!! Kommer hit för att jag har ont i bröstet och håller på att trilla av pinnen så får jag till svar att jag har nån sorts panik?!? Så sa jag innan jag fick veta att psykiska problem även kan få en att smärta fysiskt.
Att till en början få ta sig igenom de här stunderna, sen få sluta jobba, sen sluta att röra sig bland människor, att sluta umgås med sina vänner och slutligen totalt isolera sig till att hitta vägen tillbaka är nog det jobbigaste jag behövt gå igenom i mitt liv (som många tycker är så otroligt kort och tydligen har mina få år inte lärt mig ett skvatt!)
Den rehabilitering och behandling jag genomförde för att just hitta tillbaka och få kontroll över mig själv var inte rolig, ibland kändes den meningslös, ibland kom saker upp om mig själv som jag inte visste fanns, ibland grät jag av lycka för att jag fick mig en liten "AHA- upplevelse!" Men vilken knast man måste sett ut för omgivningen!! *just nu ler jag när jag ser tillbaka på mina små övningar och stunder då mycket rann över* Tänker på en gång när jag var och julshoppade inne i ett varuhus och när allt folk trängde på med alla varma vinterkläder, jag som står där i mitten och är kortare än alla i hela världen känns det som sjunker längre och längre ner i golvet. Ser att mina händer börjar darra och sen knäna... nu känns det i nacken också. Börjar svettas och får inte luft, hjärtat slår så jäkla hårt att jag vill stoppa in handen under skinnet o hålla det stilla en stund. Känner att min strupe dras åt och hur mycket jag än försöäker andas lugnt så får jag knappt nån luft i mig. Allt snurrar och alla människor som stressar blir plötsligt suddiga och dova. Nu känns det som jag ska dö vilken sekund som helst, hur fan ska jag ta mig härifrån? Försent... släpper det jag har i händerna, sliter av mig jacka, mössa, allt som är varmt, tröja o skor.. allt ska väck!! Samtidigt skriker jag till och faller ner på golvet. Pustar ut.. När allt är över märker jag att folk tittar (naturligtvis) på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar hur det står till. Jag svarar vagt "bra" tar mina saker och försvinner fortare än kvickt därifrån.
Måste sett helknas ut, men vad skulle jag göra? Inget jag planerade utan det bara blev.. Svårt att förklara.
Jag ville helst att allt skulle försvinna och att jag skulle slippa att ta itu med det själv, vilken jävla kamp!! Vissa delar av mitt liv under tiden jag var sjuk i depression och panikångest har försvunnit, luckor där minnet sviker. Men jag minns det mesta och värst av allt- känslan att inte vilja leva ett liv som är så jobbigt att varje dag är en kamp.
Jag tycker inte synd om mig själv pga saker jag behövt ta mig genom. Har många gånger tyckt det varit orättvist att inte jag orkade leva som alla andra i min ålder gjorde, att inte jag fick va ung och levnadsglad (som jag kände det då, e ju ff ung ;-). Idag kan jag tycka att det är positivt att ha fått gå genom de här motgångarna i så ung ålder och varit tvungen att lära känna mig själv ytterligare en bit. Jag skulle inte vilja ha levt stora delar av mitt liv och drabbas av detta och först då inse att man levt så många år utan vetskapen om så mycket om sig själv. Undra om allt låter luddigt? Skriver bara tankar.. Kanske man tänker så för att på något sätt plocka upp sig själv? Det ligger kanske i det undermedvetna, ni vet sådär som när man är nära döden och plötsligt finner krafter att överleva som nästan är overkliga, kanske det är så.. Jag tror det. En sak vet jag och det är att livet är inte lätt, men vem har sagt att livet ska vara en dans på rosor? Inte jag iaf..
Det som inte dödar mig, härdar mig..
Tack för mig
Tack för mig
Begrav mig stående..
..är nog den sämsta bok som skrivits! Iaf den mest svårlästa, undra om titeln har med känslorna när man läser den att göra? Usch o fy... inget jag rekomenderar!!
Varit ute i blåsten med Abbe nu, lille stackarn får kämpa för att ta sig fram. Tur att solen skiner trots allt, igår kom det ju snöblandat regn, humöret sjönk till minus när jag såg det..
Jag och mitt hjärta bakade och åt scones och drack chokladmjölk till kvällsmat igår, det va så längesedan!! *mums va det* Men sååå mäktigt, orkade en halva..
Fan va jag inte alls har något att berätta idag, vet att jag borde/behöver plugga men man hittar så mycket annat som är "viktigare" just för att det är så tråkigt att plugga.. Lite pirrig över sessionerna vi ska ha nu. I behandlingarbete & psykiatri ska vi nu hålla sessioner under en timme inför klassen. Vi får en familj som rollspelar och vi ska var och en behandla olika familjer/problem. Eeeh, jodå så att..!! LÄTT? Njaee.. Filmade blir vi också om vi vill. Ska va nyttigt säger dem... jag undrar om det e så nyttigt med tanke på den ångesten man har den timmen man ska behöva sitta o titta på sig själv på film!! =/ Kan inte va alltför upphetsande.. Komma underfund med saker man inte visste om sig själv som inte alltid är positivt. Ah, får väl ta den risken!
Nä, om man skulle...? Gaaahh... skärpning!! Okej, efter lunchen! ;-)
Tja då
MIN GOA FAMILJ
Varit ute i blåsten med Abbe nu, lille stackarn får kämpa för att ta sig fram. Tur att solen skiner trots allt, igår kom det ju snöblandat regn, humöret sjönk till minus när jag såg det..
Jag och mitt hjärta bakade och åt scones och drack chokladmjölk till kvällsmat igår, det va så längesedan!! *mums va det* Men sååå mäktigt, orkade en halva..
Fan va jag inte alls har något att berätta idag, vet att jag borde/behöver plugga men man hittar så mycket annat som är "viktigare" just för att det är så tråkigt att plugga.. Lite pirrig över sessionerna vi ska ha nu. I behandlingarbete & psykiatri ska vi nu hålla sessioner under en timme inför klassen. Vi får en familj som rollspelar och vi ska var och en behandla olika familjer/problem. Eeeh, jodå så att..!! LÄTT? Njaee.. Filmade blir vi också om vi vill. Ska va nyttigt säger dem... jag undrar om det e så nyttigt med tanke på den ångesten man har den timmen man ska behöva sitta o titta på sig själv på film!! =/ Kan inte va alltför upphetsande.. Komma underfund med saker man inte visste om sig själv som inte alltid är positivt. Ah, får väl ta den risken!
Nä, om man skulle...? Gaaahh... skärpning!! Okej, efter lunchen! ;-)
Tja då
MIN GOA FAMILJ
Kvinnligt & manligt
Dagens psykologilektion handlade om kvinnligt och manligt. Intressant och instämmer till viss del... Protesterade när han berättade att män faktiskt skryter och "tävlar" om att vara bäst, det vet i fan när det gäller vår klass som består av två män och ca 20 kvinnor, ständig kamp om att vara störst, bäst och duktigast!! Vad ska man göra utom att sucka och låta dem hållas?
Skönt med helg och andrum. Pratade precis med en kompis som jag inte träffat på sååå länge, så roligt och höra hennes röst! Hon är en otrolig tjej som jag beundrar mycket, ensamstående med tvillingar och jobbar både här och där... Livsglädje och kämparanda har hon till 100%!!
Ikväll ska jag och mina pojkar hem till min familj och äta middag och dricka ett glas rött, ska bli så mysigt! Finns det en bättre familj än min? Inte i min värld iaf. Kan inte fatta att min lille lillebror, plutten, himpa timpa, skrutten blir 18 år i sommar, det måste ju betyda att också jag blivit äldre? Älskar mina bröder, mina fina bröder... HJÄRTA ER!!
Nu ska jag bli klar o åka, trevlig helg på er!!
Skönt med helg och andrum. Pratade precis med en kompis som jag inte träffat på sååå länge, så roligt och höra hennes röst! Hon är en otrolig tjej som jag beundrar mycket, ensamstående med tvillingar och jobbar både här och där... Livsglädje och kämparanda har hon till 100%!!
Ikväll ska jag och mina pojkar hem till min familj och äta middag och dricka ett glas rött, ska bli så mysigt! Finns det en bättre familj än min? Inte i min värld iaf. Kan inte fatta att min lille lillebror, plutten, himpa timpa, skrutten blir 18 år i sommar, det måste ju betyda att också jag blivit äldre? Älskar mina bröder, mina fina bröder... HJÄRTA ER!!
Nu ska jag bli klar o åka, trevlig helg på er!!
O`boy, vilket vackert väder!!
Vilken dag idag! Härliga underbara, heeelt gudoomliga soool!! =)
Vaknade av att mitt lilla monster till hund skulle ligga o snusa mitt i nyllet på mig, vände mig och på ett snabbt skutt låg han där igen, å igen å igen.. Till slut drog jag en suck o smälte när jag tittade i hans ögon, han va ju så nödig!
Mamma skickade sms i samma veva och kom sen och hämtade oss, vi gick en lång promenad i skogen där jag vuxit upp. Pirrade i magen när det var så fint väder och vi gick förbi kvarteret där vi lekte alla barn, vi hade så skoj! Sån gata vill jag att mina barn ska växa upp på.
Mysigt och träffa mamma! O Wille såklart, så skönt att Wille och Abbe går ihop och kan ha skoj tillsammans, underlättar en hel del.
Badat och rensat Abbes öron idag, inga protester, han gillar nog o bada, eller e han helt paralyserad av rädsla.. *Hihi*
När vi kom hem vilade vi en stund och pussade på husse som kom hem och tittade till oss.
Kl 17 var det infomöte på kriminalvården där jag sökt vikariat. Hoppas jag får det! De sa egentligen inget jag inte redan visste men kändes ändå som jag ville visa mig intresserad och villig att jobba. Blir intervju v 13,14.
Ledig imorgon me, sen e det skola resten av veckan.. Ska hem och träffa mamma och morfar imorgon, antagligen handla också.. det blir väl att sätta sig med hemtentan efter det *pust & stånk* Märkt att det inte gör sig av sig själv..
Stackars lillstrumpan Emma som jag skulle träffa idag, sjukling! Krya på dej..
Nu ska jag göra annat, hörs..
Vaknade av att mitt lilla monster till hund skulle ligga o snusa mitt i nyllet på mig, vände mig och på ett snabbt skutt låg han där igen, å igen å igen.. Till slut drog jag en suck o smälte när jag tittade i hans ögon, han va ju så nödig!
Mamma skickade sms i samma veva och kom sen och hämtade oss, vi gick en lång promenad i skogen där jag vuxit upp. Pirrade i magen när det var så fint väder och vi gick förbi kvarteret där vi lekte alla barn, vi hade så skoj! Sån gata vill jag att mina barn ska växa upp på.
Mysigt och träffa mamma! O Wille såklart, så skönt att Wille och Abbe går ihop och kan ha skoj tillsammans, underlättar en hel del.
Badat och rensat Abbes öron idag, inga protester, han gillar nog o bada, eller e han helt paralyserad av rädsla.. *Hihi*
När vi kom hem vilade vi en stund och pussade på husse som kom hem och tittade till oss.
Kl 17 var det infomöte på kriminalvården där jag sökt vikariat. Hoppas jag får det! De sa egentligen inget jag inte redan visste men kändes ändå som jag ville visa mig intresserad och villig att jobba. Blir intervju v 13,14.
Ledig imorgon me, sen e det skola resten av veckan.. Ska hem och träffa mamma och morfar imorgon, antagligen handla också.. det blir väl att sätta sig med hemtentan efter det *pust & stånk* Märkt att det inte gör sig av sig själv..
Stackars lillstrumpan Emma som jag skulle träffa idag, sjukling! Krya på dej..
Nu ska jag göra annat, hörs..
Spring!! -A lovely season
Precis hemkommen från dagens långrunda med Abbe. Ner mot ån sen längs med den in genom Tivoliparken, vilket underbart väder! Innan har jag känt av att våren är på väg men nu kände jag riktigt hur vinden också blivit varmare. Pälsade på mig som jag brukar med mössa och luvtröja under jackan, det hade jag inte behövt.
Mötte många som var ute och promenerade söndagsrundan i vårvädret, folk ser piggare ut. Jag som inte uppskattar söndagar vanligtvis hittade en stunds flykt och njöt till fyllo medan det varade.
Vilken tur jag har min Abbe, utan honom hade jag inte varit tvungen att komma ut och känna den sköna våren som jag nu får! Mamma hjärta Abbe... =)
Igår kväll tog jag "den gröna sköna"** och cyklade hem till Emma C. Drack lite vin, babblade massor, blev sminkad av henne och skrattade så jag fick kramp i magen. Trots vin lyckas vi alltid babbla en väldig massa nytta! Annars brukar alkohol bara få en att prata för pratandets skull.. Men nepp, vettiga saker och härligt att finna stöd hos en gò och ärlig tjej som Emma. Skoj att vi hittat varandra, så olika men ändå så lika..
Iallafall så bar det av in mot stan efter tolv, hade förhoppning om att ändra åsikt om att gå ut men än en gång var jag inte alls förvånad att jag endast stannade knappt en timme som kändes som 3. Min älskling var där med sina vänner, vi tog jackorna efter ett tag och siktade in oss på "nattamaten".
Konstig känsla, kände mig gammal trots mina unga 23. Kände mig ute som aldrig förr.. Jag som älskade det där för inte så längesedan, märks att man inte lever så mer. Inte många ansikten jag kände igen och de jag såg var det ingen större förändring på sen de senaste fem åren, lite slitnare. Tyckte de flesta var jobbiga och funderade på varför jag stod där.. jo, för att jag "blivit så tråkig" osv. Skulle ge det en chans till, som om jag inte gett chanser nog? Ah, jag kommer antagligen ge det fler chanser och hemligt hoppas det blir roligare nästa gång.
Ledig imorgon, får ta och fortsätta med mitt arbete som ska vara inlämnat denna veckan. En bok kvar att analysera, det ska bara gå! Längtar tills den här terminen är över, ska bli så skönt med sommar, slippa pendla ETC..
Ronjas vårskrik hade varit befriande nu!
*Vårskriiiiiiik från mig*
** den gröna sköna=min cykel
Mötte många som var ute och promenerade söndagsrundan i vårvädret, folk ser piggare ut. Jag som inte uppskattar söndagar vanligtvis hittade en stunds flykt och njöt till fyllo medan det varade.
Vilken tur jag har min Abbe, utan honom hade jag inte varit tvungen att komma ut och känna den sköna våren som jag nu får! Mamma hjärta Abbe... =)
Igår kväll tog jag "den gröna sköna"** och cyklade hem till Emma C. Drack lite vin, babblade massor, blev sminkad av henne och skrattade så jag fick kramp i magen. Trots vin lyckas vi alltid babbla en väldig massa nytta! Annars brukar alkohol bara få en att prata för pratandets skull.. Men nepp, vettiga saker och härligt att finna stöd hos en gò och ärlig tjej som Emma. Skoj att vi hittat varandra, så olika men ändå så lika..
Iallafall så bar det av in mot stan efter tolv, hade förhoppning om att ändra åsikt om att gå ut men än en gång var jag inte alls förvånad att jag endast stannade knappt en timme som kändes som 3. Min älskling var där med sina vänner, vi tog jackorna efter ett tag och siktade in oss på "nattamaten".
Konstig känsla, kände mig gammal trots mina unga 23. Kände mig ute som aldrig förr.. Jag som älskade det där för inte så längesedan, märks att man inte lever så mer. Inte många ansikten jag kände igen och de jag såg var det ingen större förändring på sen de senaste fem åren, lite slitnare. Tyckte de flesta var jobbiga och funderade på varför jag stod där.. jo, för att jag "blivit så tråkig" osv. Skulle ge det en chans till, som om jag inte gett chanser nog? Ah, jag kommer antagligen ge det fler chanser och hemligt hoppas det blir roligare nästa gång.
Ledig imorgon, får ta och fortsätta med mitt arbete som ska vara inlämnat denna veckan. En bok kvar att analysera, det ska bara gå! Längtar tills den här terminen är över, ska bli så skönt med sommar, slippa pendla ETC..
Ronjas vårskrik hade varit befriande nu!
*Vårskriiiiiiik från mig*
** den gröna sköna=min cykel
Solen är min vän..
Gomorron, kanske förmiddà!
Solen är uppe, helt underbart! Jag trodde den hade gett upp helt och skulle stanna nere, att månen tagit över och skulle härska högst på himeln. usch, hemska tanke att aldrig få se solen igen. Otroligt va solen gör mycket för oss, jag mår så mycket bättre med den framme, ja solen är min vän!
Igår blev en lugn kväll, min älskling lagade god middag och köpte stor gottepåse *smaskens* Lysmelk, min favvo! Vi gjorde en deal också, han hade köpt två vars 2 meter långa sura band som är ihop rullade, om jag klarade äta hela rullen utan att få dricka något tills han sa till skulle han pilla mig i håret en halv timme- tur man har timer på mobilen *haha* Efter klagomål om kramp i fingrarna o tristess har jag nu 20 minuter till godo.. *hehe* Funderar på att utnyttja dem snart..
Ikväll hoppas jag på att flickorna vill komma hit. För en gång skull är jag sugen på att göra något! Emma C, du kan väl hälsa på? Annars tar jag vårt lilla monster till vovve o traskar bort till dej. Ska nog ringa dej snart.. tvinga o truga lite! Vi e ju likadana du & jag, kommer inte komma ut om det bara e vi, har så mkt trevligare hemma.. =)
Nä, lång runda i skogen så Abbe får springa av sig, terrierrycken är inte nådiga! ;-)
Trevlig weekend/Anna
Förföljer..
Samvetet och ångesten verkar vara min följeslagare idag.. Vaknade efter ytterligare en mardröm och visste att jag skulle spendera dan hemma, visste nog egentligen redan igår. Skolan... jag trivs inte där ibland. Trist när innehållet är det jag brinner för, jag vill verkligen jobba med människor på det här viset och jag kommer göra det. Svårt att hitta motivation.. Hatar att inte känna igen mig själv! Efter att jag blev sjuk första gången när jag gick på gymnasiet fick jag veta att mitt pokerfejs är utöver det vanliga, grymt med andra ord eftersom jag lyckats dölja mig själv så länge och så pass mycket. Skola som skola kanske.. Jag har användning för det där pokerfejset ganska ofta, men ibland tar det kål på mig. Blir trött, tar min kraft och energi. Utpumpad och less.. Ibland skulle jag vilja ryta till och be vissa fara och flyga!! Tur att man inte är i skolan mer än nödvändigt.. Som tur är finns det dem jag tycker mycket om i klassen, de som förgyller och gör saker lättare för mig. De jag tänker på när jag helst skulle vilja bryta och skrika rakt ut vilka jävla skåp som sitter där o verkligen tror att de kommer rädda världen för de älskar alla i världen o världen älskar dem! Inte känt mig så irriterad- så ofta som jag gör nu. Förhoppningsvis går det snart över för jag är inte sån. Vill ha folk runt mig som inte tar allt så allvarligt, inte behöver klaga på allt som gör att deras väg ibland svänger åt motsatt håll än vad de planerat, de människor som nu tyvärr ibland blir lidande av en Anna som är irriterad och inte alls den glada prick jag vanligtvis är. Den Anna jag tycker om och den Anna som är den RIKTIGA Anna! Hade jag läst det här inför klassen hade jag nog fått en och annan "smart kommentar" att "du tillåter dej att bli irriterad! Då bryr du dig om du blir irriterad!" JO JAG VET, jag är en människa som faktiskt har känslor, även om man kan bli ledsen eller ta åt mig behöver inte betyda att man är svag och inte känner mig själv. Det jag behövt gå igenom pga vad jag fått genomlida är guld värt och det uppskattar jag av hela mitt hjärta, tänk att ha fått den chansen att vara så ung och få lära känna sig själv på riktigt! Jag har varit tvungen och verkligen avskytt att behöva göra det, men tackar för chansen idag. Jag har gått utb. där man lär sig om att man väljer sina vägar etc- Men för det ska jag väl inte ändra på mina känslor? Aldrig i livet.. Folk tror sig vara murar, murar som endast rivs av döden.. Att en sten faller då och då som går att mura tillbaka är en omöjlighet. Alla är vi olika, vilket är en jävla tur!! Jag har de runt mig som gör livet värt att leva, de som jag VILL vara mig själv runt. Jag VILL inte ge av mig själv till människor som inte respekterar.
Hjärta er mina nära...
Hjärta er mina nära...
Så va det tänkt..
Funderade på det här med blogg.. Har sedan jag var lite "skrivit av mig" mina känslor vare sig jag varit arg, ledsen, kär, glad, lycklig eller frustrerad. Jag skriver inte så ofta längre... vet egentligen inte varför. Har liksom känts meningslöst! De åsikter och tankar jag har om vissa saker vill man ibland få medhåll (även motargument), andras synpunkter och funderingar medans jag ibland bara skiter fullständigt i det och skriver för MIN skull. På något sätt har detta varit ett behov för mig för att kunna lätta mitt hjärta, visst har det funnits människor att prata med men samtidigt vet jag ibland inte vad det är jag vill ha sagt, -vet jag DET så vet jag inte vart jag ska börja eller sluta så.. här e ett försök till att öppna mig för världen ;-) My way or the highway!! 
