Lillstrumpan

Samvetet och ångesten verkar vara min följeslagare idag.. Vaknade efter ytterligare en mardröm och visste att jag skulle spendera dan hemma, visste nog egentligen redan igår. Skolan... jag trivs inte där ibland. Trist när innehållet är det jag brinner för, jag vill verkligen jobba med människor på det här viset och jag kommer göra det. Svårt att hitta motivation.. Hatar att inte känna igen mig själv! Efter att jag blev sjuk första gången när jag gick på gymnasiet fick jag veta att mitt pokerfejs är utöver det vanliga, grymt med andra ord eftersom jag lyckats dölja mig själv så länge och så pass mycket. Skola som skola kanske.. Jag har användning för det där pokerfejset ganska ofta, men ibland tar det kål på mig. Blir trött, tar min kraft och energi. Utpumpad och less.. Ibland skulle jag vilja ryta till och be vissa fara och flyga!! Tur att man inte är i skolan mer än nödvändigt.. Som tur är finns det dem jag tycker mycket om i klassen, de som förgyller och gör saker lättare för mig. De jag tänker på när jag helst skulle vilja bryta och skrika rakt ut vilka jävla skåp som sitter där o verkligen tror att de kommer rädda världen för de älskar alla i världen o världen älskar dem! Inte känt mig så irriterad- så ofta som jag gör nu. Förhoppningsvis går det snart över för jag är inte sån. Vill ha folk runt mig som inte tar allt så allvarligt, inte behöver klaga på allt som gör att deras väg ibland svänger åt motsatt håll än vad de planerat, de människor som nu tyvärr ibland blir lidande av en Anna som är irriterad och inte alls den glada prick jag vanligtvis är. Den Anna jag tycker om och den Anna som är den RIKTIGA Anna! Hade jag läst det här inför klassen hade jag nog fått en och annan "smart kommentar" att "du tillåter dej att bli irriterad! Då bryr du dig om du blir irriterad!" JO JAG VET, jag är en människa som faktiskt har känslor, även om man kan bli ledsen eller ta åt mig behöver inte betyda att man är svag och inte känner mig själv. Det jag behövt gå igenom pga vad jag fått genomlida är guld värt och det uppskattar jag av hela mitt hjärta, tänk att ha fått den chansen att vara så ung och få lära känna sig själv på riktigt! Jag har varit tvungen och verkligen avskytt att behöva göra det, men tackar för chansen idag. Jag har gått utb. där man lär sig om att man väljer sina vägar etc- Men för det ska jag väl inte ändra på mina känslor? Aldrig i livet.. Folk tror sig vara murar, murar som endast rivs av döden.. Att en sten faller då och då som går att mura tillbaka är en omöjlighet. Alla är vi olika, vilket är en jävla tur!! Jag har de runt mig som gör livet värt att leva, de som jag VILL vara mig själv runt. Jag VILL inte ge av mig själv till människor som inte respekterar.

Hjärta er mina nära...