*uLk uLk*
Det var det äckligaste jag någonsin behövt göra! Dessutom var de minuterna de längsta i mitt liv.
I detta fallet hade jag lugnat mig för mycket och intalat mig själv att jag skulle få lugnande, nån gegga att dricka innan och kanske hinna diskutera/prata mer med mig om vad som skulle hända osv. Nä, inkallad direkt i undersökningsrummet, två sprut av bedövningssprayen i halsen sen va det att lägga sig på sidan. Jag sa hur rädd jag var och frågade om jag inte kunde få ngt lugnande, "Jag tycker vi provar utan först och går det inte så sätter vi in lugnande på dej" Jaha.. vad (HUR kan man) ska man "säga" när slangen är långt ner i magen? En tratt i munnen för att hålla gapet uppe, kände Andreas hand på min arm en kort sekund innan en sköterska tog hans plats. Läkaren sa att det var viktigt att lyssna på honom och slappna av, så skulle allt gå bra! Slappna av?
Väl klara (besparar er detaljerna) så släppte spänningarna och två-tre tårar kom.. Inte innan, men efter, normalt funtad? Tydligen har all min träning att lära mig att slappna av i pressade situationer gett färdighet, jag va såå duktig sa de!! Underlättade undersökningen genom att jag tog det så lugnt och lät dem göra sitt jobb, jo, jag ansträngde mig verkligen och kudden jag låg på fick sitt, även sjuksköterskan som stod bakom mig, grabbade tag i hennes hand o kved, "Såja anna, slappna bara AV!" Tar hon den platsen får hon skylla sig själv.. (Kanske har lite muskler kvar ändå, men tanke på tidigare inlägg=)
De hittade felet! Jag som gått med de här magbesvären sedan liten och just gastroscopi har varit på tal innan. Kronisk magkatarr, bakteriehärva i magsäcken och rodnad. Dunderkur väntar på ca 6 tabletter om dagen utöver mina vanliga, sen ska jag va besvärfri! *så lycklig över det*
tack för de tankar ni skänkt mig (om ni nu har det vill säga)
Tusen pussar på min älskling som höll mig lugn och stannade vid min sida hela tiden!!
*Underbara du!!*
I made it, i vanquished the demon!!
Hej du!!!! stakars... men det är skönt att dem har hittat vad var det som var fel i din lilla magen va?
Hoppas verkligen att medicinerna hjälper och
att du kan lämna allt detta bakom dig.
Stor kram
ååååhhhhhh... DUKTIGA ANNA!!!!
Nu slipper du detta skitet att gå och ha ont utan att veta vad som är fel... Synd bara att det ska behöva gå så många år innan man kommer på vad som är galet... Är inte detta 2007???????
Puss och kram
TACK tjejer!! Jag känner mig duktig, ska fira med ett glas vin nu faktiskt! Sen går jag på kuren imorgon och gud vet hur jag kommer må av den! Ja, det är konstigt att man kan bli glad av ett besked att ngt är fel men samtidigt får man ju bekräftat att det inte alls bara är "orolig mage" som de sagt så länge! Svart på vitt! Kraam
vad skönt att de hittade felet!!!! hade ju vart för hemskt om du plågat dig igenom en sån hemsk sak utan resultat. GLAD för din skull!!! PUSS
Skönt att det är över nu...Ja alla dem sakerna kände jag också fast jag var helt själv ingen med mig...:( men men...huvudsaken är att dem har hittat felet gumman. KRAM
