Lillstrumpan

Pratade med mamma i telefon när det piper på andra linjen, jag ignorerade det o tänkte att de får väl ringa igen om det e ngt.. Så ringde det på mobilen o det va lillebror, han lät helt förstörd. Frågade om jag va hemma o om han fick komma hemom o säga hej, alla tankar for genom huvudet när lillen e ledsen o frågade mamma som va kvar i luren om det va ngt som hänt me lillen?! "Nä.." sa mamma, "du får väl se hur han e när han kommer, annars får du höra av dej!" Sen la vi på o jag väntade o väntade... tycke jag hörde knackningar men ingen lillebror.
Sen plötsligt hörde jag porten o att någon tog i handtaget på dörren, sprang o öppnade, samtidigt som han smålog såg det ut som han va ledsen o nästan skämdes för något "Vad är det???" frågade jag. Såg att han höll i något... en bilnyckel, "vad e det där??" (vet att han kuggat uppkörning innan och inte pratat me folk på flera dagar) så svarade han "Jag får köra bil!" me sveriges största SMILE!!!
Jag gal rätt ut, hoppade o kramade honom, tårarna va nära! åååh så stolt han va!! *ååå så stolt jag e då*

Nu undrar jag, hur blödig får man va?? hrm... vinkade av honom när han körde me... min alldeles egna (eller ja... delar me storebror naturligtvis) lillebror får köra bil, så vuxen han e! Fasar inför hans student. Andres tycker jag e stört-löjlig som förvarnat att tårarna kommer spruta! Studenten va den lyckligaste dagen i mitt liv o när ens lillebror går genom det är inte bara HAN äldre, utan JAG också!! (blandade tårar!) snyft...

Nåväl.. En kväll me min lilla familj ska bli mysigt, den ser jag verkligen fram emot! Speciellt efter en dag pluggandes i malmö på universums tråkigaste arbete!!!!