1:a veckan
Grabbarna har hockeykväll här ikväll så jag får minsann stå över "att leva bland döda" som jag tycker e spännande eftersom vi inte har 4+ i sovrummet, bara i stora rummet där boxen e.. typiskt. Tur att trean finns i sovrummet så jag inte missat mitt absoluta favoritprogram - EFTERLYST!!
Har varit med om mitt första inskrivningsmöte på praktiken idag, det var mkt intressant. Då träffas ungdomen, föräldrar, socialtjänst, vi på utredningshemmet och psykologer. Man tittar på hur det sett ut för ungdomen innan hon/han kom till hemmet o vilken problematik hon/han har. Sen berättar hemmet om hur utredningen ser ut och vilka planer vi har för ungdomen i fortsättningen.
Efter mötet har jag varit på avdelningen och umgåts med ungdomarna + personal.
I de lugnaste vatten... simmar verkligen de farligaste (eller e det fulaste?) fiskarna. Jag får nu vara med och följa en speciell ungdom som min handledare är kontaktperson till. Idag har vi gått genom utredningen och pratat lite extra om ungdomen. Kan inte förklara riktigt men den här pojken (14 år) är lugnast av de alla, ser lite småtöntig ut och rodnar bara man tittar på honom i princip. Verkar lite slow i huvudet och ja... ni kanske kan tänka er? Iaf.. hade den här killen varit ett år äldre, alltså 15, hade han dömts till grov våldtäkt - på en sjuårig pojke! Han har dessutom fått med sig en kompanjon genom att hota.. eller så är det sagt iaf. Vad som egentligen har hänt kan ingen mer än ungdomen själv veta (och pojken) men polisen och beteendevetare har utrett killen och är säkra på sin sak och då får man ju gå efter det. Vi på hemmet ska inte dömma någon, det ska inte spela någon roll och det gör det verkligen inte heller men när man vet vad som ligger bakom förstår man att det absolut inte går att se på en människa vad den är kapabel till..man vet aldrig.
Jag är så glad att jag klarar vara som vanligt med honom även om han förgripigt sig på ett annat barn, jag trodde det skulle bli problem för mig. Det kan bero på att jag ser killen som barn och inte helt kan ansvara för sina handlingar själv. Jag tycker nästan att det är svårare att se föräldrarna som inte bryr sig om sina barn och behandlar dem illa som de ofta gör... jag ser ofta ungdomen som offer i stället för förövare..men det e ju jag..
Jag har hamnat på ett mycket intressant ställe...
Imorgon jobbar jag kväll sen är jag ledig lördag söndag.
På lördags ska vi hem till C & A och äta och titta på melodifestivalen! Ska klämma lite extra på A:s mage, där i ligger en bebis.. hihi, myyyys!! =)
Söndag blir lugnt, vila upp sig inför veckan skulle jag tro..
Har varit med om mitt första inskrivningsmöte på praktiken idag, det var mkt intressant. Då träffas ungdomen, föräldrar, socialtjänst, vi på utredningshemmet och psykologer. Man tittar på hur det sett ut för ungdomen innan hon/han kom till hemmet o vilken problematik hon/han har. Sen berättar hemmet om hur utredningen ser ut och vilka planer vi har för ungdomen i fortsättningen.
Efter mötet har jag varit på avdelningen och umgåts med ungdomarna + personal.
I de lugnaste vatten... simmar verkligen de farligaste (eller e det fulaste?) fiskarna. Jag får nu vara med och följa en speciell ungdom som min handledare är kontaktperson till. Idag har vi gått genom utredningen och pratat lite extra om ungdomen. Kan inte förklara riktigt men den här pojken (14 år) är lugnast av de alla, ser lite småtöntig ut och rodnar bara man tittar på honom i princip. Verkar lite slow i huvudet och ja... ni kanske kan tänka er? Iaf.. hade den här killen varit ett år äldre, alltså 15, hade han dömts till grov våldtäkt - på en sjuårig pojke! Han har dessutom fått med sig en kompanjon genom att hota.. eller så är det sagt iaf. Vad som egentligen har hänt kan ingen mer än ungdomen själv veta (och pojken) men polisen och beteendevetare har utrett killen och är säkra på sin sak och då får man ju gå efter det. Vi på hemmet ska inte dömma någon, det ska inte spela någon roll och det gör det verkligen inte heller men när man vet vad som ligger bakom förstår man att det absolut inte går att se på en människa vad den är kapabel till..man vet aldrig.
Jag är så glad att jag klarar vara som vanligt med honom även om han förgripigt sig på ett annat barn, jag trodde det skulle bli problem för mig. Det kan bero på att jag ser killen som barn och inte helt kan ansvara för sina handlingar själv. Jag tycker nästan att det är svårare att se föräldrarna som inte bryr sig om sina barn och behandlar dem illa som de ofta gör... jag ser ofta ungdomen som offer i stället för förövare..men det e ju jag..
Jag har hamnat på ett mycket intressant ställe...
Imorgon jobbar jag kväll sen är jag ledig lördag söndag.
På lördags ska vi hem till C & A och äta och titta på melodifestivalen! Ska klämma lite extra på A:s mage, där i ligger en bebis.. hihi, myyyys!! =)
Söndag blir lugnt, vila upp sig inför veckan skulle jag tro..
Kommentarer
Trackback
