Lillstrumpan

Jag är så löjlig, men samtidigt bara människa.. Var så nära gråten igår för en trams-grej! ------->>>
Naturligtvis skulle "whiskey-häxan" (internt) hålla oss till 16:10 PRICK vilket innebar att jag me min onda mage fick springa till tåget som skulle avgå 16:28. Kramp i mage och ben, halvt död pga min kassa kondition trycker jag biljett o hetsar till banan, ser att tåget rullar iväg och missar det med EN minut... FAAAANN!! Nästa går om en timme.. bara att vänta.. */%&¤¤(/&¤#%&¤*

Hörde en gång att när man gråter så gör man det för att man tycker synd om sig själv, jag tycker väl inte alltid att det stämmer men igår gjorde det! Hade jag släppt ner tårarna på kinderna hade det varit för att jag tyckte synd om mig själv, o det VAR det ju också! *hehe*

Magen slutade inte krångla för det, fortsatte hela kvällen o inget hjälpte.. Beslutade mig för att stanna hemma hos min lille gulle-Abbe idag och skita i att springa efter tåg o lyssna på en sur tant som verkar tro att vi kan allt o att kursen vi nu går inte är till för att lära utan för att "kolla" våra kunskaper som ngn sorts redovisning o sen idiotförklara oss för att vi inte hittar de rätta paragraferna i Sveriges Lagbok, förodningar och föreskrifter..

Vill att min Andreas ska komma hem.. inte kul utan honom...