Hundfolket..
Hundfolket är ett mystiskt folk. Eller så har jag först lagt märke till det nu när jag själv är hundägare?
En äldre man som bor på vår gård har en gammal tax som han jämt rastar, iaf samtidigt som mig. Mannen är ca 70 och har fallit pladask för mig som är 24 till hösten. Han inser inte heller att det är gubbsjukan som tagit över hans kropp och numer styr den! Sist vi möttes bredde han på som innan PLUS lite till, jag va sååå vacker o fin, han önskade att han var 5 år yngre för då skulle han jagat runt mig sa han. Hade stor lust att fråga honom om han trodde på allvar att det skulle räcka med FEM år?? (Svalde den..) Han frågar ofta om min sambo, om vi är gifta och så.. Jag jobbar med äldre i mellanåt och jag tycker inte mer än att det är gulligt när de tycker jag är söt men det är liksom skillnad o säga det en gång och att varje gång man stöter på varandra säga det - komma med antydningar på att bjuda ut på middag osv, nä.. frågan är nu när jag går med Abbe om jag ska ta sista biten genom mörka dungen eller förbi gubbens lägenhet? Står i valet o kvalet...
En annan man som har en pudel o en setter brukar strosa här i krokarna. Nu har mitt dumma nöt stannat o hälsat en gång och jodå, nu är vi "bästa hundkompisar"!! Han är i ca 50års åldern o lever nog ensam med sina hundar för så som han pratar när han ser mig tyder på ensamhet och han bara MÅSTE VENTILERA!! Jag lyssnar mycket på folk och kan bara det att jag lyssnar hjälpa någon så hjälper jag gärna men OJ va mannen kan prata. Förra gången vi möttes pratade han på om att hans ena hund är prostatasjuk, att han tagit över settern och varför, vilka hundraser han tycker om, att Jack Russell en gång varit en hemsk ras, nu gillar han JR, att han har en vuxen son, va han jobbar med m.m.m. Den här mannen antingen stammar eller blir bara väldigt uppspelt när han pratar så orden hittar inte alltid rätt. Efter ungenfär 15 minuters nickande o "hummande" lät jag Abbe dra iväg mig.
Idag masar jag mig upp, mår som man brukar efter att han druckit alkohol och haft fest hemma.. Tar Abbe i kopplet o gissa vem som kommer där gående rakt emot mig? Mannen me hundarna såklart. Hann bara tänka "Min vanliga tur.." innan han satte igång. Idag handlade det om växthuseffekten, George Bush, statsministrar, forskare, hans värksjukdom, att han vaknade av en katt som lyckats ta sig in i hans lägenhet under natten, Albert har bra mått i kroppen o ja, han har varit rektor i 25 år. Så fort jag rörde mig gick han efter, så jag bytte håll o han fortsatte efter.
Jag klarar inte att be honom va tyst så jag får väl skylla mig själv att jag en gång hälsat o varit trevlig o lyssna på de där människorna.
Förra veckan mötte jag en kvinna med tre hundar. Två stora och en mindre. Jag har sett henne förr och har alltid tyckt att hon ser otroligt sur ut. Jag tänkte när jag mötte henne att hon behöver ju inte vara sur för att hon ser sur ut. Vi gick på varsen sida om vägen och Abbe drog från vårt håll och ville hälsa och likaså gjorde hennes tre. Till slut frågade jag "Får de hälsa?" Till svar fick jag utan att ens titta på mig "NÄHÄ- DET får de INTE!!" Hon lät arg över att jag ens bara frågade en såååå dum fråga.. Stackars hennes hundar.
Jag har funderat mycket på varför man skaffar hund? Jag tror ändå så att hundägare har ett extra behov av att "ta hand om" och i många fall är ganska ensamma. Man måste ju sakna något för att ens komma på tanken att skaffa hund. Jag tycker det är det enda rätta för usch va hemskt det skulle va om man skaffade hund utan att ha behovet av en, kanske för att följa trenden att skaffa hund. Stackars djur...
Mannen med hundarna skaffade nog för att han verkar vara en ensamvarg plus att jag tror han tycker det är ganska behagligt att han kan prata på till dem utan att bli avbruten som med människor.
Den äldre mannen skaffade nog för att få komma ut och slippa sin fru där hemma små stunder om dagen, livet är hårt efter pensionen. Hunden är gammal, precis som han... han har också tagit över den precis som jag me Abbe.
Kvinnan jag träffade har nog skaffat sina för att utöva makt, hon lyckades nog inte med mannen så hundarna blir hennes slagpåsar...
Folk skaffar hund när barnen flytt hemmet, om de blivit ensamma, för sällskap, när ens partner reser mycket, för att de själva inte kan ta sig i kragen och gå ut så måste de ha en hund om drar ut dem, i väntan på barn och massa andra anledningar men sant är iaf att hundar är ett otroligt mysigt sällskap.
Jag möts iaf alltid av en sprudlande glà liten tok till hund i dörröppningen som bara älskar att han är just min!!
En äldre man som bor på vår gård har en gammal tax som han jämt rastar, iaf samtidigt som mig. Mannen är ca 70 och har fallit pladask för mig som är 24 till hösten. Han inser inte heller att det är gubbsjukan som tagit över hans kropp och numer styr den! Sist vi möttes bredde han på som innan PLUS lite till, jag va sååå vacker o fin, han önskade att han var 5 år yngre för då skulle han jagat runt mig sa han. Hade stor lust att fråga honom om han trodde på allvar att det skulle räcka med FEM år?? (Svalde den..) Han frågar ofta om min sambo, om vi är gifta och så.. Jag jobbar med äldre i mellanåt och jag tycker inte mer än att det är gulligt när de tycker jag är söt men det är liksom skillnad o säga det en gång och att varje gång man stöter på varandra säga det - komma med antydningar på att bjuda ut på middag osv, nä.. frågan är nu när jag går med Abbe om jag ska ta sista biten genom mörka dungen eller förbi gubbens lägenhet? Står i valet o kvalet...
En annan man som har en pudel o en setter brukar strosa här i krokarna. Nu har mitt dumma nöt stannat o hälsat en gång och jodå, nu är vi "bästa hundkompisar"!! Han är i ca 50års åldern o lever nog ensam med sina hundar för så som han pratar när han ser mig tyder på ensamhet och han bara MÅSTE VENTILERA!! Jag lyssnar mycket på folk och kan bara det att jag lyssnar hjälpa någon så hjälper jag gärna men OJ va mannen kan prata. Förra gången vi möttes pratade han på om att hans ena hund är prostatasjuk, att han tagit över settern och varför, vilka hundraser han tycker om, att Jack Russell en gång varit en hemsk ras, nu gillar han JR, att han har en vuxen son, va han jobbar med m.m.m. Den här mannen antingen stammar eller blir bara väldigt uppspelt när han pratar så orden hittar inte alltid rätt. Efter ungenfär 15 minuters nickande o "hummande" lät jag Abbe dra iväg mig.
Idag masar jag mig upp, mår som man brukar efter att han druckit alkohol och haft fest hemma.. Tar Abbe i kopplet o gissa vem som kommer där gående rakt emot mig? Mannen me hundarna såklart. Hann bara tänka "Min vanliga tur.." innan han satte igång. Idag handlade det om växthuseffekten, George Bush, statsministrar, forskare, hans värksjukdom, att han vaknade av en katt som lyckats ta sig in i hans lägenhet under natten, Albert har bra mått i kroppen o ja, han har varit rektor i 25 år. Så fort jag rörde mig gick han efter, så jag bytte håll o han fortsatte efter.
Jag klarar inte att be honom va tyst så jag får väl skylla mig själv att jag en gång hälsat o varit trevlig o lyssna på de där människorna.
Förra veckan mötte jag en kvinna med tre hundar. Två stora och en mindre. Jag har sett henne förr och har alltid tyckt att hon ser otroligt sur ut. Jag tänkte när jag mötte henne att hon behöver ju inte vara sur för att hon ser sur ut. Vi gick på varsen sida om vägen och Abbe drog från vårt håll och ville hälsa och likaså gjorde hennes tre. Till slut frågade jag "Får de hälsa?" Till svar fick jag utan att ens titta på mig "NÄHÄ- DET får de INTE!!" Hon lät arg över att jag ens bara frågade en såååå dum fråga.. Stackars hennes hundar.
Jag har funderat mycket på varför man skaffar hund? Jag tror ändå så att hundägare har ett extra behov av att "ta hand om" och i många fall är ganska ensamma. Man måste ju sakna något för att ens komma på tanken att skaffa hund. Jag tycker det är det enda rätta för usch va hemskt det skulle va om man skaffade hund utan att ha behovet av en, kanske för att följa trenden att skaffa hund. Stackars djur...
Mannen med hundarna skaffade nog för att han verkar vara en ensamvarg plus att jag tror han tycker det är ganska behagligt att han kan prata på till dem utan att bli avbruten som med människor.
Den äldre mannen skaffade nog för att få komma ut och slippa sin fru där hemma små stunder om dagen, livet är hårt efter pensionen. Hunden är gammal, precis som han... han har också tagit över den precis som jag me Abbe.
Kvinnan jag träffade har nog skaffat sina för att utöva makt, hon lyckades nog inte med mannen så hundarna blir hennes slagpåsar...
Folk skaffar hund när barnen flytt hemmet, om de blivit ensamma, för sällskap, när ens partner reser mycket, för att de själva inte kan ta sig i kragen och gå ut så måste de ha en hund om drar ut dem, i väntan på barn och massa andra anledningar men sant är iaf att hundar är ett otroligt mysigt sällskap.
Jag möts iaf alltid av en sprudlande glà liten tok till hund i dörröppningen som bara älskar att han är just min!!
Kommentarer
Trackback
