Funderingar o skräck!!!!
Ovanligt att jag funderar!!? Nope.. inte det minsta. Nu på sistone har jag funderat (inte så att detta är det enda jag funderar på om dagarna men..) på det här me blogg. Har liksom känt att jag både velat och behövt skriva av mig och "lätta på trycket" men det är något som håller mig tillbaka..
Kompisar som farit illa för att störda människor snor deras identitet, bilder o ja, deras LIV!
Hur mycket kan man delge andra sitt liv? Självklart är det upp till var o en, men min blogg va från början tanken att finnas till för mig o BARA mig. Inte så att andra inte får läsa, det fattar jag att det finns det dem som gör men att jag skulle skriva om allt o inget o skita i vad andra tycker.. det kan jag bara inte. Jag kan skita i vad andra tycker till viss mån men när det blir så att jag kanske delger mig om människor i min omgivning, vänner, familj etc så känns det så fel. Vill inte hänga ut nån annan, o inte heller mig själv egentligen..
Varför gör jag då detta?
Någon kanske följer min vardag, nån jag bryr mig om som jag knappt hinner träffa som gärna vill se vad jag har för mig om dagarna.. eller får jag ngt ut av det på andra plan?
Snurresprätt i skallen
En vän sa till mig att hon skulle vilja skaffa sig en blogg anonymt, att man då verkligen får skriva vad man känner o tycker.. det verkar vettigt.
Men lite av poängen är väl att andra får tycka till o ibland kanske man ändå vill veta om man är på rätt spår, eller är man helt tom bakom pannbenet?
Idag undrar jag, funderar fler som jag??
Nu till "skräck-biten"---
Fick sådär 300 bilder av svärfar idag som va från alla möjliga tillställningar på sistone.. Satt här o log o skrattade om vart annat, plötsligt dyker det upp en bild som får mitt ansikte att stelna..
SKRÄCKENS BILD!!
Jag hänger över julgranen otroligt sliten o magen hänger över byxorna som om jag va typ i 2-3 månaden o magen inte riktigt hunnit forma sig än, då när man endast känner sig fet o plöfsig!!
(inte för att jag har barn men det känns nästan så eftersom jag följt många runt mig..)
FY IN I BALJAN va jag stirrade på den bilden.. äcklades!!
Längesedan jag brydde mig om min vikt o sånt, äter som jag själv tycker o rör mig me vovven osv men nu så får det fan (ursäkta) va nog!!
Väck me ölmagen- detta e mitt nya projekt!!
För en vecka sen anmälde jag mig till en yoga/meditationskurs med start nu i slutet på januari. Har länge tänkt på det o tror verkligen jag behöver det, kanske e det början på mitt nya sunda liv??
I WISH
Om inte annat behöver nog alla (tror jag) lära sig att slappna av o bli ett me sig själv..
Kompisar som farit illa för att störda människor snor deras identitet, bilder o ja, deras LIV!
Hur mycket kan man delge andra sitt liv? Självklart är det upp till var o en, men min blogg va från början tanken att finnas till för mig o BARA mig. Inte så att andra inte får läsa, det fattar jag att det finns det dem som gör men att jag skulle skriva om allt o inget o skita i vad andra tycker.. det kan jag bara inte. Jag kan skita i vad andra tycker till viss mån men när det blir så att jag kanske delger mig om människor i min omgivning, vänner, familj etc så känns det så fel. Vill inte hänga ut nån annan, o inte heller mig själv egentligen..
Varför gör jag då detta?
Någon kanske följer min vardag, nån jag bryr mig om som jag knappt hinner träffa som gärna vill se vad jag har för mig om dagarna.. eller får jag ngt ut av det på andra plan?
Snurresprätt i skallen
En vän sa till mig att hon skulle vilja skaffa sig en blogg anonymt, att man då verkligen får skriva vad man känner o tycker.. det verkar vettigt.
Men lite av poängen är väl att andra får tycka till o ibland kanske man ändå vill veta om man är på rätt spår, eller är man helt tom bakom pannbenet?
Idag undrar jag, funderar fler som jag??
Nu till "skräck-biten"---
Fick sådär 300 bilder av svärfar idag som va från alla möjliga tillställningar på sistone.. Satt här o log o skrattade om vart annat, plötsligt dyker det upp en bild som får mitt ansikte att stelna..
SKRÄCKENS BILD!!
Jag hänger över julgranen otroligt sliten o magen hänger över byxorna som om jag va typ i 2-3 månaden o magen inte riktigt hunnit forma sig än, då när man endast känner sig fet o plöfsig!!
(inte för att jag har barn men det känns nästan så eftersom jag följt många runt mig..)
FY IN I BALJAN va jag stirrade på den bilden.. äcklades!!
Längesedan jag brydde mig om min vikt o sånt, äter som jag själv tycker o rör mig me vovven osv men nu så får det fan (ursäkta) va nog!!
Väck me ölmagen- detta e mitt nya projekt!!
För en vecka sen anmälde jag mig till en yoga/meditationskurs med start nu i slutet på januari. Har länge tänkt på det o tror verkligen jag behöver det, kanske e det början på mitt nya sunda liv??
Kommentarer
Trackback
