Lillstrumpan

Som rubriken visar har jag nu gjort det igen, jag har alltså-
KLANTAT mig!

När tåget äntligen rullade in på perrongen efter försening klämde jag mig fram till en plats, vägrar att stå i 75 minuter hem. Hittade en plats mittemot en underlig man som verkade allt annat än lugn. Hans ben var långa som giraffers, att jag skulle sitta framför honom var nog störigt nog men det fick han ta, störigare skulle jag bli!
Han kliade sig överallt o pustade o stånkade, försökte läsa men att jag glodde gjorde nog det ännu svårare.
(kan man hjälpa det då? så fantaskigt roligt att kolla på människor, speciellt när de blir nervösa! taskiga jag *moahaha*)
Iaf.. till slut somnade jag med min goa luva uppdragen över huvudet. Vaknade av ett ryck som jag alltid gör o de som satt runt mig hade ögonen direkt riktade mot mig, man börjar fundera på hur man betett sig när man sov? Pratade jag nu igen? Va fan sa jag?
En kille hade satt nu brevid mig som jag nästan trängt mig upp i knät på och en tjej satt brevid giraff-mannen.
Jag låtsades som ingenting och bestämde mig för att rota upp min halva melon ur min "rap-väska" (internt, mia trodde jag satt o spred äcklig rap-doft i klassrummet idag, så va faktiskt inte fallet utan min lilla matväska luktade blä efter att min köttfärssås legat där hela dagen)
I kupèn spred sig en otrevlig rap-doft och jag försöker prassla fram min melon i detta trånga utrymme.
Försökte gröpa ur kärnorna med kniven jag hade me mig o DÅ..DÅ gled melonen ur näven, rakt ner på giraffens skor som naturligtvis va tvungen att sträcka ut benen under min stol!! Ur min mun kommer "TJONG!!"
O var i hela fridens namn kommer detta urtiders uttryck från? TJONG?? Ja, jag e bara 24, eller?
Redan varm av luvan försöker jag pilla fram den halva melonen under sätet med ett nylle betydligt varmare o rödare än innan. Försiktigt fick jag säga åt giraffen som antagligen inte kunde se sina egna fötter:
"Eh, *harklar mig* du fick nog kärnhuset på din sko.."
"Oj" svarade han o slog skon mot väggen så de ramlade väck.
"Ursäkta mig.." klämde jag fram o fick en vänlig min tillbaka.
Kniven fick åka ner i rap-väskan o jag blundade igen för att på nästa station lägga mig på knä o plocka fram melonen skrattandes..

Jag tror på allvar att jag nog e en av de klantigaste människorna som gått på denna jord..

Fast å andra sidan underlättar det eftersom jag kan skratta åt det.. iaf nu i efterhand! *haha*
Om inte annat roar det andra, mina små upptåg.. =)