för så e det..
Jo, jag ska berätta lite varför jag va ledsen igår.
Jag har så länge velat att vi ska skaffa något ihop såsom det varit ett hett samtalsämne nu om hus o så. Jag o A träffades sommaren innan jag började plugga så jag har i princip varit fattiga kyrkråttan hela tiden. Det blev att jag flyttade in hos honom, vi flyttade inte ihop. Det e ju självklart helt OK men har drömt att genom utbildning få lättare jobb med bättre betalt o därav bättre mående eftersom jag då får jobba med något jag VILL. Så ser man fram emot något så in i bomben tills den dagen då man verkligen kan göra det, tror man..
Pratade med banken igår o visst kan de ge oss lånelöfte men rekommenderade oss att vänta eftersom jag (fan) va sjuk i fyra år innan jag började plugga, på så vis har jag inte ens hunnit jobbat mig upp ens till Akassa, o har ju bara timmar + sommarvik än sålänge, framtiden ser oviss ut - vilket jag också förstår!!
A o jag är väldigt olika o tänker så olika ang en del saker, visst dras olikheter till varandra men ibland kan det va kämpigt också eftersom den jag mest vill ska förstå - förstår inte mig... För mig betyder ett boende som vi skaffar tillsammans oerhört mkt, men A ser mer till den praktiska biten att vi har det bra som det e. Jag vill ge Albert friheten med trädgård, plus att det hade underlättat för oss. Sen inbrottet här har jag inte känt mig speciellt trygg..
Banken tyckte iaf vi skulle skaffa typ bostadsrätt, marklägenhet eller ngt vilket jag gärna hade gjort men där vägrar A.
Hela jag bara skriker efter att komma vidare och få känna att jag är delaktig, inte den som är fattig av oss, inte den som behöver tas om hand och inte den som ALLTID ska behöva gå med dåligt samvete för att hon valt att plugga istället för att ta vilket jobb som helst o då tjänat mer än csn erbjuder men också behöva må dåligt..!!
Så.. ledsen va jag för det.. att vi står här o stampar. Att jag väntat sååå för att ta detta steget men blev tryckt ner i skorna igen när jag nått mitt mål, jag får helt enkelt VÄNTA lite till.. det e jag förbannat bra på just nu kan jag berätta! O less också för den delen..
Kvinnor o män värderar så olika. A försöker ju naturligtvis att alltid se till mitt bästa och har varit ett jättefint stöd alltid för mig, men i dagens läge e han praktisk o jag känslosam.. o VILL så in i nordens mkt.
Skrattade till slut igår iaf, A skämtade (?) o sa
"dig blir man fan rädd för.."
Jag svarade "me all rätt..."
A tittade på mig o säger.. "eh.. ja, för du kan ta mig fan bli skogstokig!!"
hahahaha!!
Som Hili säger "så liten men så kraftfull!"
Aja.. jag tycker detta e jättejobbigt. Låter kanske inte så värst besvärande men all diskussion mellan oss o alla tankar o två års känsla av att va besvärlig... o sen behöva fortsätta o känna sig som om man e för obetydlig för att kunna fatta egna beslut..
Nu ska jag städa vår ruttna tvåa i vårt getto, o bo här till jag e 55år o fortfarande inte skaffat barn.. dessutom har jag börjat röka igen vid det laget! För det ligger inte långt borta nu..
Åh lilla gumman då, förstår att det känns besvärligt nu, men tro mig, det kommer kännas bättre snart. Det är ju inte heller kul o skaffa hus sen har man liksom bara råd att bo och inget annat, man måste leva me och kunna resa & hitta på saker tillsammans. Känns som en liten klen tröst kanske men jag hoppas du snart mår bättre. Förresten, min datum & tid från bloggen har raderats, något du kanske kan hjälpa mig med?? Kraaaam
Lilla snuttan hoppas du snart kan känna dig glad igen! Glad över det som är bra här o nu. Glad över vad som kommer, fast lite längre fram än vad ni skulle vilja. Glöm aldrig hur bra du är, hur duktig du är o hur mycket du är värd att älskas. Detta gäller er båda, fast ni visar besvikelse på olika sätt. Kram
...glömde skriva att det finns inte en chans att ni bor där när du är 55! Skall ni stapla mina barnbarn i byrålådorna då? Kram
men svärmor.. jag skrev "55år o fortfarande inte skaffat barn.." Här skulle jag inte låta mina ungar växa upp!! ;)
Loppan Loppan... Nu ska jag inte skriva några tröstande ord, för de hjälper nog inte ändå. Men kraftfull är du... och snart tar vi EXAMEN... Du har jobb i sommar iallafall och det e ju skit bra. Du har hela sommaren på dig att söka tjänster som dyker upp. Ge allt bara lite tid, inte vara så ivrig.
Den dagen du hittar det huset som du verkligen vill ha kommer du att tänka... Tur att banken stoppade oss för annars hade jag aldrig hittat detta huset... Och så vill jag skriva en liten kommentar som är ganska retlig och opassande just nu men men... Den som väntar på något gott, väntar ALDRIG för länge =) Puss på dig!!!!!! Be Strong
